Marie Curie

Arbete

Privatlektioner och det flyttande universitetet

När Mania 1884 återvände till Warszawa efter sitt lyckliga år hos släktingarna var hon knappt sjutton år gammal. Då följde hon sina syskons exempel och började ge privatlektioner för att hjälpa till ekonomiskt hemma, eftersom fadern nu bara får en mager pension och för att eventuellt kunna spara lite till framtida studier. Bronia har redan fått ihop till ett års studier, men det tar fem år att bli läkare. Samtidigt som Mania ger privatlektioner studerar hon tillsammans med sin syster Bronia på "Det flyttande universitetet". Det var en grupp lärare som startat det i protest mot censuren. Alla var jämställda och de arbetade för att alla skulle ha lika rätt till utbildning. Eftersom det var ett olagligt universitet flyttade det från plats till plats, skulle de ha blivit upptäckta kunde de skickas till Sibirien. Studenterna gavs här möjlighet att studera av staten förbjudna ämnen och studenterna skulle också själva undervisa barn och vuxna som inte hade möjlighet till annan utbildning. Mania undervisade i hemlighet i polsk litteratur vid en textilfabrik. Hon ordnade till och med ett litet bibliotek åt fabriksarbeterskorna. Bronia var också med, men slutade inte att drömma om att bli läkare.

Pakten med Bronia

1885 kom Mania med ett förslag som skulle innebära att Bronia samma höst kunde åka till Paris och studera vid Sorbonne. Hon hade räknat ut att om hon tog arbete som guvernant skulle hon kunna bekosta mesta delen av Bronias studier. När så Bronia var färdig kunde hon i sin tur hjälpa Mania. Brodern Joseph studerade redan medicin i Warszawa och Hela studerade musik för att bli sångerska eller musiklärarinna. Faderns pengar räckte inte till att fler studerade, så Bronia och Mania fick vänta eller ta saken i egna händer. Det blev som Mania planerat. Mania flyttade till en rik familj i Warszawa. Hon fick en skaplig lön, 400 rubler om året, plus mat och husrum. Bronia åkte till Paris. Tyvärr stod inte Mania ut med de bortskämda barnen, den tvära och griniga modern och faderns egoism. Ständiga bråk gjorde att Mania sa upp sig.

Guvernantarbete och kärlek

Genast som hon sa upp sig fick hon erbjudande om ett annat jobb. Det var en familj som bodde i en herrgård på landsbygden Szczuki. De ägde en sockerplantage och fadern var fabrikör. Mania skulle undervisa två flickor, den ena var jämngammal med henne själv och den andra var tio år. Det smärtade henne att behöva resa så långt från sin far, men lönen var bättre än hon begärt så hon tackade ja och flyttade dit 1886 . Mania kom mycket bra överens med sina båda elever och de uppskattade allt Mania lärde dem. På fritiden  undervisade hon de andra barnen i byn. Tanken på en skola liknande "Den flyttande" i Warszawa började formas. Hon diskuterade detta med sin äldsta elev och hon tyckte det var en bra idé. För att inte ta onödiga risker tillfrågade hon fabrikör Zorawski om lov och han hjälpte henne med bord och stolar. Böcker och pennor fick hon bekosta själv. Alla barn till dem som arbetade åt fabrikör Zorawski fick gå i Manias ideella skola. För att inte bli alldeles förslappad i hjärnan läste hon alla böcker hon kom över, ofta flera samtidigt. På små lediga stunder löste hon invecklade tal i både algebra och trigonometri. Alla tyckte mycket om henne. Herr och fru Zorawski beskyddade henne och bjöd ofta dit hennes far och syskon. De uppvaktade henne på födelsedagen med blommor och paket. Den fattiga befolkningen avgudade henne. Familjen Zorawskis son Kazmierz, som studerar utomlands och endast är hemma på loven, blir förälskad i henne. De tillbringar långa stunder tillsammans och pratar om hans studier. De börja att planera för giftermål. Mania är ju av god familj och fint bildad, dessutom omtyckt av alla, så när Kazmierz en kväll talar om för sina föräldrar sitt val blir han onekligen förvånad över den reaktion som kommer. Både herr och fru Zorawski får ett vredesutbrott och deras sociala fördomar reser sig som en mur genom deras ord: " Man gifter sig inte med en guvernant! "

Tre tunga år och nytt arbete

Mania känner sig djupt förödmjukad, men beslutar ändå att stanna. Hon behöver ju pengarna till Bronias studier. Kazmierz skickades omedelbart till Schweiz. Stämningen blir efter detta inte alls så hjärtlig, snarare isig. Mania blir allt dystrare och plågas av tankar på sin krossade kärlek, förnedringen av att inte duga och tristessen av att inte själv få studera och få nya intryck. Hon lever i ett sorts vakuum, men intresserar sig trots allt för sina elevers framgång. Efter tre år av hårt arbete hos familjen Zorawski slutar Mania och söker sig nytt arbete. Denna gång hamnar hon hos en rik och trevlig familj i Warszawa och hon kan hälsa på fadern och syskonen ofta.

Bronias inbjudan till Paris

1890 kommer ett brev från Bronia där hon erbjuder Mania att komma och bo hos henne och hennes blivande man Casimir Dluski. De planerar bröllopet under sommarlovet och eftersom Casimir då är färdig med sina läkarstudier lovar de att ta hand om Mania under hennes första studieår, men Mania som fortfarande i smyg träffar sin Kazmierz mår psykiskt mycket dåligt och vill inte resa så långt från sin far. Hon väljer att stanna hemma och börjar i "Det flyttande universitetet", som nu dessutom öppnat ett hemligt studentlaboratorium i något som kallas "Museum för industri och jordbruk". Hon har nu slutat hos den rika familjen och umgås mest med sin far och engagerar sig och hjälper sina syskon Joseph och Hela. Hon kan inte glömma sin Kazmierz och tillbringar hela september månad 1891 på Zakopane i Karpaterna med honom. Mania slits mellan alla sina känslor. Hon älskar Kazmierz, men han kan inte bestämma sig mot sina föräldrars vilja. Paris och studier hos sin käraste syster Bronia drar, men hon vill inte lämna sin far. Avgörandet kommer då Kazmierz talar om att han inte törs gifta sig med henne. Mania skriver ett brev till Bronia och frågar om erbjudandet står kvar. Kort därefter skickar hon sin säng och madrass till Bronia och reser iväg till Paris. Nu fanns inga tveksamheter längre.

Author: Katrin Nilsson