Marie Curie

Ensamhet

Djup sorg

Sorgen förlamade Marie. Hon lämnade bort barnen tills allt praktiskt var ordnat. Marie grät inte, pratade inte, hon agerade som en stel docka. Hon hatade vårens blommor och solen. Helst ville hon skrika som ett djur. Några veckor efter begravningen börjar Marie att skriva brev till Pierre i sin dagbok. Undervisningsministeriet föreslår att Marie och hennes barn skall få en änkepension av staten. Detta väcker en liten gnista av Maries tapperhet. Hon svarar: " Jag är ung nog att förtjäna mitt och mina barns uppehälle ."

Professor vid Sorbonne

Nu utser man Marie Curie att överta professuren vid Sorbonne och föreläsa i Pierres ställe. Ingen annan än hon har kompetens nog att axla detta uppdrag. Marie kommer nu ihåg ett yttrande som Pierre sagt då han var sjuk: " Vad som än händer, också om man känner sig som en kropp berövad sin själ, så är det ens plikt att fortsätta arbetet, trots allt! " Marie antar erbjudandet och blir första kvinnliga professor vid Sorbonne. Hon skickar sina barn till släktingar på landet och förbereder sig hela sommaren genom att studera Pierres anteckningar. Hon går helt upp i sitt arbete vid Sorbonne. För döttrarnas skull köpte hon ett hus på landet och anställde en guvernant. Pierres far följer också med som Maries stöd och hjälp med barnen. På somrarna tog hon med sig barnen på semester till Polen och hon lärde dem polska. Irène var mycket lik sin mor och blev mer och mer intresserad av hennes arbete. Eve däremot tyckte inte alls om laboratoriet, som lade beslag på hennes mor jämt.

Ytterligare sorg

1909 insjuknar Maries svärfar i lunginflammation. Marie tillbringar alla lediga stunder med att ta hand om honom i ett helt år, men den 25 februari 1910 slocknar doktor Curie. Marie blir ensam ännu en gång. Nu är hon mycket sliten och orkar inte mycket.

Nobelpriset i kemi och radiuminstitut

I december 1911 fick Marie Curie nobelpriset i kemi. Hon tog med sig Irène och sin syster Bronia till Stockholm. Nobelföreläsningen tillägnade hon sin Pierre. Trots utmärkelsen blev 1911 ett svårt år för Marie. Tidningarna skrev elaka artiklar om henne och hon nekades inträde till den franska vetenskapsakademien därför att hon var kvinna! I samma veva fick hon höra att Polen tänkte bygga ett radiuminstitut i Warszawa. Detta gjorde henne glad, men hon kunde inte tacka ja till erbjudandet om att leda projektet. I stället började hon organisera och leda projektet från Paris. Nästan samtidigt byggdes ett laboratorium i Paris. Det skulle delas i två avdelningar, en för studier av radioaktiva ämnen ledd av Marie och en för biologisk forskning för behandling av cancer med radium, s.k. Curie-terapi. När institutet i Warszawa var färdigt åkte Marie dit och höll sitt invigningstal. Där träffade hon föreståndarinnan för den gamla flickskolan, fröken Sikorska, som hon genast kände igen och gav den rörda gamla lärarinnan en kram.

Vännen Albert

Under sommaren 1913 åker Marie och hennes döttrar på fotvandrings-semester och Albert Einstein med son sluter sig också till sällskapet. Marie och Albert är sedan några år goda vänner. I juli 1914 är institutet i Paris färdigt. Marie har själv planterat växter och träd så att det skulle vara fint till invigningen. Allt som nu fattades var radium innan verksamheten kunde sätta igång. Marie kände sig nöjd trots alla sorger.

Author: Katrin Nilsson