Marie Curie

Fortsättningen

Ett gram radium från USA

Irène fick jobb som assistent i Maries laboratorium. Marie var bekymrad. Det fanns inget radium, bara det första grammet hon utvann 1902 och det ansåg hon inte var hennes eget. Ett enda gram kostade 100 000 dollar att köpa. Hon fick hjälp av en amerikansk journalist, mrs Maloney, att ordna en insamling till en radiumfond. Alla amerikanska kvinnor bidrog och Marie kunde åka till USA 1920 tillsammans med sina döttrar för att ta emot ett gram radium. De fick åka runt över hela USA till universitet och forskningscentra och överallt tackade folk Marie för att de tillfrisknat från cancer tack vare henne. Till slut åkte de till Vita Huset och fick sitt radium.

Arbete i Nationernas Förbund

Väl tillbaka i Paris blev Marie tillfrågad om hon kunde vänta med forskningen ett tag. Man ville att hon skulle arbeta för hur vetenskapligt arbete borde bedrivas för att nå så många som möjligt. Därmed blev hon vicepresident i den internationella kommittén för intellektuellt samarbete i Nationernas Förbund. Hon arbetade för att alla, oavsett kön, nationalitet eller social ställning, skulle få utbilda sig. Hon ansåg att nationer måste hjälpa varandra för att få fram bra forskare. Stipendier över ländernas gränser skulle inrättas. Dessutom tyckte hon att det var fel att universitetslaboratorier ständigt hade brist på pengar, medan fabriker som utnyttjade deras upptäckter ständigt blev rikare.

Forskningscentrum i Warszawa och radium från USA

Nu kom hon att tänka på orättvisorna i Polen och ville starta ett projekt för att Warszawa skulle få ett eget forskningscentrum. Hon fick hjälp av sin praktiskt lagda syster Bronia, som ordnade reklamkampanjer och försäljning av tegelstenar till Marie Curie-Sklodowska-institutet. 1925 kunde man uppföra grunden. Mrs Maloney i USA ordnade en insamling till ännu ett gram radium och Marie fick resa till Vita Huset ännu en gång för att ta emot ett gram radium 1929 . Institutet invigdes när Marie var 65 år. Hon var med på invigningen och reste sedan till Bronia och återupplivade barndomsminnen i Warszawa.

Undervisning och forskning i Paris

När hon kom tillbaka till Paris började hon genast med undervisningar och forskningsarbetet på det nya laboratoriet. Hon kände att kroppen tagit skada av den radioaktiva strålningen och var därför noga med att eleverna skyddade sig. Marie var ständigt lika aktiv som hon alltid varit. Om hon inte hann med något på laboratoriet under dagtid, så fortsatte hon hemma på kvällarna. Hon läste vetenskapliga tidskrifter på fem olika språk för att hålla sig informerad om forskningsresultat i hela världen. Men en dag i maj 1934 kände hon sig så dålig att hon fick gå hem.

Sjuk och trött

Eve skötte om sin mor och läkare och specialister försökte få henne bättre. Det enda råd de till slut hade, var att hon behövde lite alpluft. Eve följde med sin mor till ett sanatorium i Schweiz, där hon skrev in sig som änkan Carré. Innan hon reste talade hon med en laboratorieassistent om vilka regler som gällde tills hon kom tillbaka: " Du måste låsa in aktiniumet. Ingen får arbeta med det grundämnet medan jag är borta... Efter ledigheten sätter vi igång igen. "

Slutet

Eve insåg att Marie inte skulle återvända hem, men för att skona sin mor låtsades hon att allt skulle bli bra. Irène och hennes make Frédéric Joliot tillkallas inte förrän Marie är alldeles omtöcknad av morfinsprutor. Hennes tal var osammanhängande och handlade mest om vetenskapliga och fysiska begrepp. Till slut orkar inte kroppen längre och den 4 juli 1934 dör Marie Curie, 66 (nästan 67) år gammal i leukemi. Hon blev ett offer för sin egen upptäckt.

Author: Katrin Nilsson