Hur kan man behandla detta funktionshandikapp?
Den behandling som kan komma ifråga vid TS är psykosociala insatser i kombination med olika mediciner. Man bör ordna miljön kring barnet så bra som möjligt, genom t ex information och andra insatser i skolan. Därefter kan man pröva olika neuroleptika.Min son har ätit medicin vid ett tillfälle och det var pga att alla runtomkring upplevde hans tics som jobbiga. Jag, personligen vill undvika medicinering om det på någotvis går. Jag har alltså inte så stor erfarenhet av medicinering, det enda som jag märkte på min son när han åt Orap, var att han var fruktansvärt trött, han somnade nästan var som helst.
Den behandling som jag tror på och tänkte ägna mig åt att berätta är den psykologiska behandlingen. Det finns ett team på Akademiska sjukhuset i Uppsala som ägnar sig åt detta. Teamet för OCD och Tourette syndrom. OCD = tvångssyndrom, (Obsessiv Compulsive Disorder).
Många av TS- barnen har även tvångssyndrom. Detta förknippas med tvångsmässighet när det gäller ord, tankar eller handlingar. En person med tvångstankar får ihärdiga, påträngande och återkommande tankar på sådant som väcker obehag och rädsla. Personen försöker aktivt strunta i , undertrycka eller neutralisera dessa tankar och obehagliga känslor som ofta ger stor oro. Tvångshandlingar kan vara synliga och innefatta exempelvis återkommande omständiga tvätta-händernaritualer eller frågeritualer. För att det ska definieras som tvångstankar och tvångshandlingar krävs det ett inslag av markant obehag/ångest. Problemen ska också störa förmågan att arbeta eller göra skoluppgifter under perioder motsvarande sammanlagt cirka en timme åt gången för att det ska ses som en sjukdom.
Vid utredning av tvång görs en fullständig diagnostik av OCD-symtomens typ och svårighetsgrad. Behandlingen som följer ska inriktas på att underlätta för barnet, t ex genom att minska ångesten.Man använder sig av KBT- kognitiv beteendeterapi. Med KBT lär sig barnet successivt att hantera sina tvång. Med hjälp av hemläxor får barnet öva på att klara små delmål som ingår i en lämplig ordning för symtomreduktion. Barnet exponeras för den situation som utlöser tvångstankarna och lär sig stå ut med situationen. Ångesten går till en början upp i ett maximum. Men för varje gång barnet exempelvis kommer i kontakt med ett "smittat" handtag minskar ångesten, för att sedan, i bästa fall, helt klinga av. I 75% av fallen lyckas man, men i 25% misslyckas man med terapin.
Den metod teamet arbetar efter vid den psykologiska behandlingen av TS och OCD, kan man uttrycka som situation-beteende-konsekvenser. För att få reda på vad som behöver förändras och vilket sätt det bör göras på, börjar man med att ta reda på orsaken till problemet. Till sin hjälp har man då en analysblankett, som beskriver situation, beteende eller konsekvens. Den analysen ger tre förändringsvägar att arbeta utefter, att förändra situationen, beteendet eller konsekvenserna. När det gäller situationen kan den förändras på olika sätt, t ex att barnet byter skola eller anpassa miljön i skolan så den blir gynnsam för barnet. När det gäller konsekvenser kan man försöka få omgivningen att förändra uppmärksamheten på barnet och dess problem. Kanske man får bortse från vissa problem och fokusera mer på andra och inse att alla problem inte går att lösa samtidigt. Om beteendet är det stora problemet kan man försöka hitta andra konsekvenser. Alla konsekvenser antingen minskar eller ökar problembeteenden. -De tre förändringsvägarna går ut på att förändra situationen eller beteendet eller variera konsekvenserna.Det tar lång tid innan man förstår ett problem och man måste ha mycket information om både barnet, situationen och beteendet för att hitta en lösning.
När det gäller behandling av tics går den också ut på att man kartlägger sambandet mellan situation, impuls, tics och konsekvenser. Om man vet när ticsen kommer kan man försöka hjälpa barnet att träna på att skjuta upp dem. Ett motbeteende kan underlätta uppskjutandet eller helt förhindra det. Flyttar ticsen runt måste man försöka finna ett mer allmänt motbeteende och det finner man bara tillsammans med barnet. Tics går inte att bli av med, men det är möjligt att skjuta upp dem, så att de inte blir lika besvärande eller ger svåra problem.
Behandlingen av tics kan delas in i fem steg:
- I det här fallet är det viktigt att pröva hela kedjan och vara särskilt uppmärksam även på de små framstegen. Målsättningen med behandlingen måste vara rimlig och möjlig för barnet att uppnå.